Arbetslex › Arbetsrätt › Psykosocial arbetsmiljö – arbetsgivarens ansvar
Reglerna om psykosocial arbetsmiljö och OSA-föreskrifterna från Arbetsmiljöverket.
Den psykosociala arbetsmiljön — på myndighetsspråk organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA — är en lika självklar del av arbetsmiljöarbetet som de fysiska riskerna. Reglerna bygger på arbetsmiljölagen (AML) och preciseras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2015:4. Du har huvudansvaret för att förebygga ohälsa, och det gäller psykisk ohälsa precis lika mycket som fysiska skador.
Enligt 3 kap. 2 a § AML ska du bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) — identifiera risker, bedöma dem och åtgärda dem. För OSA pekar AFS 2015:4 särskilt ut arbetsbelastning, krav och kontroll, inflytande, socialt stöd och hur arbetet är organiserat.
Du ska ha mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, mål som är tydliga och som följs upp. Föreskrifterna kräver att du ser till att arbetsbelastningen är hälsosam och att de anställda kan påverka sitt arbete. Det räcker inte med fina policyer i en pärm — åtgärderna måste fungera i verkligheten.
AFS 2015:4 förbjuder uttryckligen kränkande särbehandling. Enligt 4 § ska du vidta åtgärder för att förhindra att någon utsätts för det. Med kränkande särbehandling menas att en eller flera anställda återkommande utsätts för negativ behandling som kan leda till ohälsa eller till att personen ställs utanför gemenskapen.
Du måste ha rutiner för att hantera anmälda fall: utreda snabbt och objektivt och vidta åtgärder för att få stopp på beteendet. Låter du bli att agera vid känd mobbning kan det räknas som ett allvarligt brott mot arbetsmiljöreglerna.
Dina chefer har en avgörande roll. Enligt AFS 2015:4 ska du ge dem kunskap och förutsättningar att leda hälsosamt — att fånga tidiga tecken på ohälsa och konflikter och att klara av de svåra samtalen. Det är ditt ansvar att de får den utbildning och det stöd som krävs.
Arbetsmiljöverket kan utfärda förelägganden och förbud, ofta förenade med vite, vid brister i den psykosociala arbetsmiljön. Vitet löper tills bristen är åtgärdad.
AD har bekräftat att ditt ansvar är aktivt och förebyggande — det räcker inte att reagera först när någon redan blivit sjuk. Domstolen har lyft fram vikten av fungerande rutiner för konflikter och kränkande särbehandling. Struntar du i att utreda eller agera vid kända problem kan det landa i skadeståndsansvar.
Ansvaret för den psykosociala arbetsmiljön är brett och proaktivt: systematiskt arbete, tydliga mål, utbildade chefer och rutiner som faktiskt används när det blir kränkande särbehandling. Brister kan både ge sanktioner från Arbetsmiljöverket och skadestånd till anställda — och framför allt kosta dig i form av sjukfrånvaro och tappad personal.
Ja, en anställd kan kräva skadestånd enligt Skadeståndslagen om arbetsgivaren har brutit mot arbetsmiljöbestämmelserna och detta har orsakat skada. För att skadestånd ska utdömas krävs oftast att arbetsgivaren har handlat vårdslöst eller grovt oaktsamt, till exempel genom att ignorera kända risker för mobbning eller extrem arbetsbelastning.
Arbetsmiljöverket kan utfärda ett föreläggande med vite, vilket innebär att arbetsgivaren måste betala en summa pengar för varje dag eller timme som bristen kvarstår. Dessutom kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig gentemot den utsatte anställde om ohälsa uppstår som en följd av arbetsgivarens underlåtenhet att agera.
Enligt 3 kap. 4 § AML har en arbetstagare rätt att avstå från arbete om det finns omedelbar fara för liv eller hälsa. Detta är dock en hög tröskel och gäller oftast vid akuta situationer. Vid långvarig stress eller mobbning rekommenderas istället att anmäla till facket, arbetsgivaren och Arbetsmiljöverket för att få åtgärder vidtagna.
Enligt Medbestämmandelagen (MBL) har facket rätt att delta i arbetsmiljöarbetet och få information om riskbedömningar. Facket kan också anmäla brister till Arbetsmiljöverket och stödja medlemmar i konflikter med arbetsgivaren. Facket har ingen direkt makt att tvinga arbetsgivaren att agera, men har starka påverkanskanaler.
Få ett strukturerat faktaunderlag med relevanta rättskällor, praxismönster och kontrollfrågor — steget innan juristen.